Likt en undercoveragent.
Eller såklart-en galen cowboy som tappat sitt ego dvs sin pistol
Jag är förkyld men drömmer längtande efter virvlande äventyr
Isolerad och instängd i min underjordiska fängelsehåla,direkt i anslutning till det riktiga fängelset.
Ligger här på kylig brits och fantiserar om friheten i att gå till jobbet,träna och bara få sluta nysa.
Jag snorar ned papperstuss efter papperstuss..
Aptiten är frånvarande.
Mitt alterego är en outlaw till cowboy som fått slut på kulor,så han vet att han måste hålla sig incognito.
Jag tar på halsduk för min hals rosslar och svider,slemmar så jag kvider.
Likt cowboysaren som vill hålla sanden borta från ökenlandskapet runtomkring honom.
Yllehatten har jag dragit på,för att bespara min man synen av det kråkbo, som timmars vridande och vändande i feberdrömmarnas land,skapat.
Ni ville se sanningen.
Den nakna,frysande,feberröda sanningen.
Som med droppnäsa skriver detta inlägg.
Jag ska strax vagga in i köket och ta en espresso..Nåt som kan pigga upp mig.Nåt litet.
Sen ska jag sova ännu mer.
Här är dagens sanning: