Jag vaknar och gör misstaget att bänka rumpan framför datorn,läsa artiklar i tidningar på nätet som jag vet att jag ej borde
Ibland känns det bättre att för korta stunder glömma det otäcka som finns i världen men ack så snabbt blir man påmind hur fruktansvärt livet kan vara
Jag kräks mentalt när jag tänker på att det finns så många barn där ute som misshandlas ,kränks,utnyttjas,mobbas och behandlas utan all värdighet
Blir arg där jag sitter nyvaken och kommer aldrig kunna greppa förståelsen hur en vuxen människa kan göra sådana äckliga handlingar
(en vuxen borde ändå ha utvecklat all den förståelsen och empatin som kanske tyvärr ett annat barn ibland saknar)
Jag säger att jag är en förlåtande människa och i mångt och mycket så är det en sanning ,men en stor del av mig är för alltid krossad och försvunnen på grund av den barndom jag tyvärr fick genomlida
Den bästa lärdomen av alla slag och sparkar jag tagit ,all den brist på trygghet som var min vardag och fruktansvärda tillfällen då jag trodde jag inte skulle överleva all smärta och skräck ,är dels att mitt psyke blev Stålmannen-starkt
På något outgrundligt sätt så blev jag aldrig något offer eller någon som förminskades i och med det som hände och det är jag så extremt tacksam för
Min väg tog en annan riktning-jag blev en kämpe
Jag bryter inte ihop av småsaker eller tror att världen ska gå under när vardagsproblem uppstår
Har man upplevt hur det är att vara riktigt söndertrasad, så gläds man åt varje morgon man vaknar upp hel
Jag förbannar inte heller dessa ynkliga personer som gjorde mig illa-deras oförstånd är deras olycka
Jag kan med stolthet säga att jag blev en bra människa trots det som hänt mig-de som skadade mig kommer för alltid bara vara en maktkåt barnmisshandlare/kvinnomisshandlare och så den andre personen en nu avliden pedofil
Den andra lärdomen i allt detta kaos som var min barndom- är att jag aldrig aldrig aldrig kommer skada ett barn
Det finns helt enkelt inte i mig