Jag rökte
PUBLICERAT: 2011-12-05 // 08:25:54
UNDER: Allmänt
Har haft en natt med verklighetstrogna drömmar.
I sista drömmen jag kommer ihåg så rökte jag,massor.
Alltid lika konstig känsla att man drömmer att man gör det,en kombo av avslappnade minnen och skuldkänslor som visar"det här kan aldrig vara bra"
Jag var rökare IRL i tio år.
Sen Januari 2005,när jag fattade att jag verkligen var på väg att bli kär i min kompis och kollektivsambo Carl,så slutade jag röka och bita på naglarna efter att ha gjort det sen jag var fem år.
Det var som att ta av sig en kostym,en gammal hud,jag ansade skinn som ormar gör,för att välkomna det nya måste man kicka ut det gamla,hårt hårt.
Visst feströkte jag efter det,men aldrig i vardagarna och sista cigaretten EVER tog jag 2007.
I December 2007 så gick Carls älskade fina mamma bort,i cancer.
Bröstcancer som hon tillfrisknat från två gånger som sen spridit sig aggressivt till hennes lungor.
Det spelar inte roll hur människor dör,dödsorsaken gör inte deras död mer hanterbar eller sorgen mer eller mindre ok att känna.
Sorg och saknad har inget att göra med varken dåligt samvete,skuld,ånger,ord man aldrig sa,osämja eller hat.
Sorg och saknad är alltid ord i kärlekens språk.
Snart är det årsdagen av hennes bortgång och hon är mer saknad än någonsin,speciellt sen Ludde föddes.
Och hur mycket jag än kommer drömma om skiten,så kommer jag aldrig röka igen.
Det finns tusen saker som kan öka risken för cancer,men att röka är alltid såjevladumt.
I sista drömmen jag kommer ihåg så rökte jag,massor.
Alltid lika konstig känsla att man drömmer att man gör det,en kombo av avslappnade minnen och skuldkänslor som visar"det här kan aldrig vara bra"
Jag var rökare IRL i tio år.
Sen Januari 2005,när jag fattade att jag verkligen var på väg att bli kär i min kompis och kollektivsambo Carl,så slutade jag röka och bita på naglarna efter att ha gjort det sen jag var fem år.
Det var som att ta av sig en kostym,en gammal hud,jag ansade skinn som ormar gör,för att välkomna det nya måste man kicka ut det gamla,hårt hårt.
Visst feströkte jag efter det,men aldrig i vardagarna och sista cigaretten EVER tog jag 2007.
I December 2007 så gick Carls älskade fina mamma bort,i cancer.
Bröstcancer som hon tillfrisknat från två gånger som sen spridit sig aggressivt till hennes lungor.
Det spelar inte roll hur människor dör,dödsorsaken gör inte deras död mer hanterbar eller sorgen mer eller mindre ok att känna.
Sorg och saknad har inget att göra med varken dåligt samvete,skuld,ånger,ord man aldrig sa,osämja eller hat.
Sorg och saknad är alltid ord i kärlekens språk.
Snart är det årsdagen av hennes bortgång och hon är mer saknad än någonsin,speciellt sen Ludde föddes.
Och hur mycket jag än kommer drömma om skiten,så kommer jag aldrig röka igen.
Det finns tusen saker som kan öka risken för cancer,men att röka är alltid såjevladumt.
Kommentarer
Trackback