Räcker dem till Imorgon?
PUBLICERAT: 2006-02-01 // 11:34:56
UNDER: Allmänt
Det är så kallt och kyligt
Ingenting vämer i det stillastående,stillasittande
Långa vitgnistrande istappar
från knän
som dinglar ned till fötter
från svart pinnstol
som ingen målar om varje säsong nu för tiden..
och livet ropar S.O.S och kärleken svarar Send no more SMS
och vardagen sprejmålar tapeter full med spretig graffiti som gällt visar Bort med Tristess
Frost över golv dit tår ej når ned
men värmen från mina fotsulor blir likt flåsande andedräkt
Det komiska i situationen är att jag blir inte det minsta rädd, fast jag lätt skulle kunna tippa över,kanten på stolen skulle kunna bli halkig och jag skulle ramla..mot vinterfruset golv som skulle skrapa hål på redan fnasig och retad hud
Varför tänker jag redan ut en olycka innan den ens börjat existera?
kastar mej av stol
för jag lever mitt eget liv
och kan bli rätt anti mej själv
rätt mycket GÖRA TVÄRT OM
så jag tar ytterkläder som luktar gårdagens händelser och Systembolagets billigaste öl och springer ut till....
Jag tror snöflingorna pratar annan dialekt mot när jag var liten
fast jag uppskattar deras skönhet lika förvånat varje gång
Vinterstormar berör mej,får mej att se mej som den lilla varelse jag är,
vilda vindar,som ett stjärnregn med iskristaller mot mitt ansikte
Och där går jag med blöt halsduk och mössan drar jag snabbt ned så bara ögonen ser
och inbillar mej att jag är liten o minst o oskulden i behåll,som en femma i en spargris
För när jag var liten hade mammor alltid så varma kramar när man var ledsen
och pappor skickade presenter istället för kärlek och barnen,dem stack varandra i sidan med taggar från buskarna på skolgården
och sen gick vi alla och la oss
och var tvungen att hålla käften
under tiden som John Blund jagade ihop mardrömmar som skulle räcka till morgonen efter..
Ingenting vämer i det stillastående,stillasittande
Långa vitgnistrande istappar
från knän
som dinglar ned till fötter
från svart pinnstol
som ingen målar om varje säsong nu för tiden..
och livet ropar S.O.S och kärleken svarar Send no more SMS
och vardagen sprejmålar tapeter full med spretig graffiti som gällt visar Bort med Tristess
Frost över golv dit tår ej når ned
men värmen från mina fotsulor blir likt flåsande andedräkt
Det komiska i situationen är att jag blir inte det minsta rädd, fast jag lätt skulle kunna tippa över,kanten på stolen skulle kunna bli halkig och jag skulle ramla..mot vinterfruset golv som skulle skrapa hål på redan fnasig och retad hud
Varför tänker jag redan ut en olycka innan den ens börjat existera?
kastar mej av stol
för jag lever mitt eget liv
och kan bli rätt anti mej själv
rätt mycket GÖRA TVÄRT OM
så jag tar ytterkläder som luktar gårdagens händelser och Systembolagets billigaste öl och springer ut till....
Jag tror snöflingorna pratar annan dialekt mot när jag var liten
fast jag uppskattar deras skönhet lika förvånat varje gång
Vinterstormar berör mej,får mej att se mej som den lilla varelse jag är,
vilda vindar,som ett stjärnregn med iskristaller mot mitt ansikte
Och där går jag med blöt halsduk och mössan drar jag snabbt ned så bara ögonen ser
och inbillar mej att jag är liten o minst o oskulden i behåll,som en femma i en spargris
För när jag var liten hade mammor alltid så varma kramar när man var ledsen
och pappor skickade presenter istället för kärlek och barnen,dem stack varandra i sidan med taggar från buskarna på skolgården
och sen gick vi alla och la oss
och var tvungen att hålla käften
under tiden som John Blund jagade ihop mardrömmar som skulle räcka till morgonen efter..
Kommentarer
Trackback