allvar

PUBLICERAT: 2009-04-04 // 13:56:05 UNDER: Allmänt

Inatt pratade vi om Döden.

Vad som sker den dagen någon av oss finner att vi är kvar ensam.

Vi säger ju alltid att vi vill leva med varandra resten av livet.

Någon gång måste då någon av oss, bli den som "är kvar."

Vi snackade om det en liten stund, och jag började gråta.

Böl-rumpan står det på mitt brevinkast.

Inte ens i teorin är det fritt från smärtor att tänka tanken att leva ett liv utan min kärlek vid min sida.

Linda

Det där har vi också pratat om. Så jobbigt. Jag vill inte bli ensam kvar. Jag vill vara den som får gå först. Jag har ju i många år av mitt liv låtit bli kärlek, just därför. För att jag till slut kommer förlora den.

Lina

jag tänker också på döden. och att åldras. försöker att inte göra det. men ibland, när jag inte kan sova så börjar jag tänka på att jag kommer bli gammal. kanske få cancer för det finns i släkten.. och om det "gör ont" att dö. hur det känns. vad som kommer hända efter att jag är borta osv. blir lessen. livet är så kort. men man får göra den korta tiden man har skojig :)