Nu kom jag ju på mardrömmen jag nyss drömde

En kvinna och en man bröt sig in i vårat gamla hus i Krylbo när de trodde vi låg och sov.
Jag var vaken och minns ljuden av när de tog sin in genom fönstret i rummet där jag låg.
Vi blev tillfångatagna( i vårat egna hus..så förnedrande) och rätt rejält misshandlade,jag,mamma och bror.
Mamma och bror var mer skärrade i drömmen,medans jag mer var den där antipersonen som vägrade göra vad denna man och kvinna försökte tvinga mig till,så jag åkte i och med min trots, på extra mycket stryk
Jag försökte hela tiden fly,eller lura till mig fördelar för mamma och min bror
Och någonstans struntade jag i om detta gjorde att jag blödde mer,eller fick mer slag eller sparkar,för mamma och bror mådde iallafall bättre

Precis som det var när jag växte upp.
Jag tog hellre slagen än att se min mamma få dom.
Jag trodde till och med som barn,att jag hade en talang som gjorde att när jag fått tillräckligt mycket smällar och stryk,så kände jag inte längre smärtan.
Till slut började det stämma.
Kroppen blir immun på något sätt
Önskar det vore så i alla situationer.
Att psyket kunde styra kroppen.

Sen önskar jag att ingen annan någonsin heller skall behöva åka på stryk
Varken mamma eller barn.
Aldrig någonsin.