Nattetid i baksätet av en taxi i en blinkande,tutande,dunkande storstad.

En puls som så många pratar om,men som verkligen mest sant,upplevs i såna situationer.

Med en fåordig taxichaffis med skinnpaj(är det dresscode för övrigt?får man det med taxilicensen eller?)

ser man kvarter, vägkyltar, gatlysen,mötande bilar passera förbi i natten..

Det spelas dansmusik på radion och man sjunger lätt med,imiterar sångerskans stämma med lite mer nasal röst:)

Som en musikvideo i neonlights.

Man bara iaktar, andas in.

Okända personers fingeravtryck på fönsterruta,taxameter som nästan dansar med, ändrar siffror i takt till musiken.

Meningen är att man ska ta sig från punkt A till punkt B, men själva resan blir målet(shit..får jag skriva såna klyschor utan att åka på ministryk?aoooch,Lina,hejda dig..lugn nu..)

Man är så närvarande..

Full eller nykter

Nyfiken på nästa moment av natten, eller eftertänksam på vad kvällen redan framkallat.

Bright Lights Big City