*

Ångan från din andedräkt skriver melodier i vinterluft

Toner och tunga ackord när du väljer att andas,ut mot mig,ut i den kalla kvällsluften som bär dina små specialkomponerade stycken upp mot molnen ovanför oss

Änglar kommer få njuta av dina små specialskriva musikstycken som berättar hur kallt det är här nere på jorden,men hur varma vi människor blir när vi har känslor för en annan människa

Halvnakna träd, och denna korvkiosk vi står vid,med fulaste grönaste färgen,får vara våran scenografi, Och jag,likt en regissiör,dirigerar,pekar med hela handen,och försöker omvända min vision om världens bästa kärleksfilm.

Du vet nog inte vad du ska säga,hoppar för att behålla värmen i kroppen

Frisyren är det enda som inte hoppar.

Som massivt urkarvat ur en klippa,som en soldats hjälm,en solid stolthet ovanför ditt bleka ansikte

Jag tittar ned på dina slitna skor,svarta skor som används dagligen i flera åratal,inte på grund av att dem är finaste skor och det enda som är skönt mot dina platta fotsulor och krokiga tår,utan mer pga ointresse och en oförståelse hur någon skulle kunna lägga ned mer än två minuter på att välja skodon.

Du följer min blick och smackar med munnen när vi båda står där och tittar ned på dina skor.

Högerfoten rör sig malligt i snön,som för att verkligen förstärka att det är på just dina fötter jag tittar och inte hjälplöst och ofokuserat ned i en snödriva,som vilken som helst.

Ska jag behöva säga något först?Ska jag vara den som startar konversationen den här gången också?

Jag är ju regissiören i denna kärleksfilm,ska jag redan behöva göra om det till ett tystlåtet drama?

"Jag väntade länge igår"säger jag sen snabbt,och hör direkt hur svagt och fånigt orden valde att komma ut ur min mun.

Rösten svek mig totalt där,jag lät mer som ett isolerat djur som härmade människoläten.

Vi tittar fortfarande ned mot skorna,slitet,svart skinn som är grått,skavt på vissa ställen

Du drar in luft i lungorna,så några sekunder tystnar all den vackra musik som din utandning nyss spelade för våran och himlabarnens skull,knycker till nacken och fäster sen blicken mot mina händer,som håller i tidningen jag precis köpt i kiosken,som jag hade tänkt att läsa ikväll,efter jag träffat honom.

Förbannade känsla att aldrig få vara ens i närheten av hans nivå av coolhet,skönhet.

Jag känner mig så mycket yngre när vi är runt varandra,en känsla av att det inte alls bara är några månader som skiljer oss åt i ålder

Är det att han är så pass mycket längre än mig,nästan ett helt huvud,eller är det för att han alltid får mig att bli blyg och nervös hur jag ska säga det jag vill säga?

Men säg något då!Tänker jag

Han öppnar sina stora läppar,som målade läppar från antika tavlor, och släpper ifrån sig stavelser,ord och meningar utan att egentligen bry sig om vad som sägs.

Hans röst är lika nonchalant som alltid,åååh,jag hatar det och älskar det på samma gång!!

Det är vibrationerna av hans mörka röst som berör,som studsar mot min hud så hårt så jag kommer få blåmärken

Mina ögon vill bara blunda och hårstråna på benen ställer sig givakt när han säger"Läser du såna där skvallerblaskor?Gillar du kändisar eller?"

Bang!

Som ägg kastade hårt mot stengolv.

Platt.Trasigt.

Hur kan han säga sådana meningslösa,oväsentliga saker?

Hans röst designades för att säga storslagna saker,inte att slösas på tonårs dumheter.

Jag känner irritationen blomma upp,svarar "Ja" och orkar inte slösa en sekund till att titta på hans fåniga skor,hans betonggjutna frisyr,eller hans varma,läppar;röda pågrund av kylan här ute.

Med knarr under fötter,med hjärtat i en hoppfull bubbla av förälskelse,med vinterkappa alltför illa luktande av alla tjyvrökta cigaretter sträcker jag min ena hand efter hans nacke,han lutar sig långsamt mot mig,jag luktar mig mot honom när jag blundar,och låter autopiloten slås på och sköta letandet, efter hans läppar,hans salta mun,som ska få låta mig lyfta marken,vifta med tårna som om jag vore en seriefigur,dunka i hela kroppen,och sedan åter landa med fötter mot snöig mark,och inse att jag precis regisserat klart ,tagning ett,i världens bästa kärleksfilm