Tiden som är våran bästa här hemma,ni vet,brunch ,kyssar ovanför skinkmackor med kokta ägg,fnitter,skratt,ruffs och mycket kramar

Jag tvättar t-shirts, plockar undan allt jag lyckats stöka till igår kväll när jag virvlade hem från en avslutad jobbvecka(matdosor i hall,en halv mjuk pepparkaka,kvitton som fallit ur väska,tre par handskar och en salig,gnistrande samling av läppstift,halsband och örhängen som jag kastat på en hylla i hallen)

Jag har varit på en morgonpromenad i grått dis och kutar fortfarande runt i träningskläderna,och mannen går runt i mjaukisar;luktar varmt och inbjudande

Så plötsligt sätter han sig ned i soffan..

Han har en bok i handen..

Bläddrar intresserat,tystnar helt och det är först efter en ganska lång stund som han suttit där och läst som jag frågar vad han läser för roligt..

Hans ögonbryn är formade som ett V när han läser-that means fokuserad kille

"Fosforgranater"

Va?skrattar jag till..

"Jag läser om fosforgranater."

Hepp!

what do you know..

*

Måste jag repetera mig och påminna världen hur mycket jag älskar min man?