Hur var ditt liv?

PUBLICERAT: 2009-11-13 // 11:33:40 UNDER: Allmänt

Nakenfis målar naglarna, messar med vänner,dricker kaffe och lyssnar gamla Lou Christie-hits som "The Gypsy Cried","Two Faces Have I" och "Lightening Strikes"

***

Jag kan fortfarande känna en kliande irritation,eller ja en längtan som aldrigaldrig någonsin kommer att bli tillfredställd, när jag ser bilder på människor som ine lever längre..

Jag kommer aldrig få ta del av dessa individers liv..mer än diffussa minnen i form av en låt,eller ett foto,en textrad i en skriven bok..

Min nyfikenhet på människor gör nog extra mycket att jag vill dokumentera mitt eget liv,och alltid velat,i form av dagböcker,texter och sparade fotografier.

När jag var yngre ville jag bara ställa massor med frågor till alla bleka foton jag såg.

"Hur var ditt liv?"

Jag satt och bläddrade i min mormors tummade fotoalbum,med svartvita minnen i form av bilder från slutet på förrförra seklet

Gruppfoton med leende människor i skiddräkter,sommarpicnic i gräset,ansiktsbilder från husmoderskolan där kvinnorna hade de vackraste av frisyrer och avancerade flätor,och så stillsamma porträtt av människor klädda i sorg både i kläder och i ansikte..

Jag sörjer lite det faktum att alla dessa människors innersta och deras öden,är enbart en stängd dörr för mig.

Eller ja till och med,en igenmurad dörr som jag aldrig kan få att öppnas igen hur mycket jag än trollar och trixar..

Jag skulle vilja öppna en portal,som om jag vore en galen professor i en gammal sci-fi-rulle,enbart en kort stund,för att få höra deras röster,eller skratta åt deras skämt,lyssna hur de skulle beskriva sin kärlek eller kanske skälla ur sig på vad de tyckte var orättvisor.

Bara få veta om vad deras innersta tankar och drömmar var?

Vad var viktigt i deras liv?

Precis som när jag går runt på en kyrkogård..Får samma känsla då..

Alla dessa liv..

Utom räckhåll.

Spännande,tragiska,uppoffrande,vardagliga,elaka,trasiga,galna,sjuka,goda människor..

Jag vill ju veta!

Eva

Jag känner samma sak, vi är inte såna i vår familj som pratar särskilt mycket om gamla minnen, alltså när min mamma och pappa var ung, eller mor och farföräldrarna. Sen är släkten så långt bort så man har i alla fall ingen "naturlig" kontakt med dem.

Såg ett boktips som jag funderar på att anamma för Leos skull, eftersom jag säkert inte heller kan svara på alla frågor om familje-bakgrunden som ett rinnande vatten.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163197499

Det verkar som en sån gullig gåva att ge till sitt barnbarn.

Elin

Spontanfyllor är ju de bästa.



Jag skulle inte gå ut blev till jag ska ta en öl som blev till en jätte fylla.



Puss