*viskar*

Jag kan inte prata så högt förstår ni..

*sätter pekfingret framför munnen*

I´m on to something.

Jag har förstått hur en chain of events äntligen hänger ihop

*kollar så att rummet är tomt*

Alltid alltid alltid,när vi har det städat,polerat,dammsugit,torkat,undanplockat,sorterat,så dröjer det HÖGST ETT DYGN och sen är vi tillbaka på ruta ett.

Ett mildare alternativ till kaos

I know I know,vi borde kanske plocka undan allting precisus på en gång vi tagit fram sakerna,men nej,jag har nu insett att det inte är pågrund av det, som våran lägenhet ofta ser ut som en testplats för napalmsprängningar.

Vi är varken orsak eller grund till detta,jag avsäger mig ansvaret i och med kommande antagande:

*andas genom näsan för att inte låta så mycket*

En sån där"Osynlig Gäst" som "japanska kvinnan under sängen" som lever sitt liv under din säng, äter upp dina flingor,piffar till håret med din plattång och sliter på siffrorna på din remote till tv:n, när du är och jobbar..

Eller kanske som han den inneboende ?amerikanen? som blev utkickad, snodde hela familjens julklappar,använde långkallingar som tillhörde elvaåriga dottern i huset och bodde bakom en ditsatt planka i en av garderoberna...

Här pratar vi galen som en glockpistol.

***

Uuuuh,jag har fattat det nu,att det är så landet ligger,vi har en doldis i vårat hem.

Jag måste locka fram den jäveln dock.

Nita han/hon med en fet klacksko,och ta honom/henne till polisen.

Men jag är ny på det här,jag har aldrig doktorerat eller prenumererat tidsskrifter i ämnet.

Ska jag se till mig själv och locka fram "Den inneboende" med ost,öl och bilder på kända skivomslag?

Eller ska jag tro att han/hon mer är som min man och låta köksbordet digna över med lättmjölk,pinnglass,snygga designprylar och en iphone som Den osynlige kan fippla med när vi är hemma och han måste hålla sig undangömd?

För jag har aldrig sett skymten av Honom/Henne

Men fy i satan ragatan herrn på gatan,vad han smutsar ned..

och provar mina pumps..

...äter på våra tallrikar

...gör slut på kaffet

...använder mitt smink så det är märken i handfatet..

Jag sitter här,börjar andas mer upprört och inser nu att Den Osynlige Galningen måste ha tillgång till pinkoden på mitt bankkort!

Det är det enda som logiskt förklarar varför jag alltför ofta ser ett minustecken på kontot dagarna innan lön...

*försöker kolla om det är nån bräda lös längst bak i garderoben och om det verkligen är riktig stoppning eller en secret hide-out i soffan*