Jag är så glad vid tillfällen då allt annat bara pausas och stannar upp
Vardagsverkligheten vågar inte riva mig med sina trasiga naglar utan jag kastar av mig sömnen och bara vänder mig mot dig och ser ett leende som antagligen var det första vackra "Någon/något" tänkte på när världen skapades
Vi ligger i en morgontrött säng och pratar om vilka namn våra framtida barn ska ha,medan våra fötter gnuggas mot varandra,mjukt och förstrött
Jag somnar slött om och du gör dig klar för jobbet
Vaknar en kort stund senare av att du pussar mig vaken igen
Alla såna där intima,enkla stunder,där det enbart är du och jag och nyvakenheten,så är jag nog som lyckligast