Där skratt blandas med tonårssötma/tonårsbitterhet/tonårs-allt.

Där fyllorna fortfarande är mer på grund av "den häftiga" effekten av alkoholen än för smaken

Tonårstid;Där testande av gränser,hävda sin åsikt,uttala ett ord fel högt på lektionen,kyssa fel kille,är lika livsomvälvande som störtade dikaturer

Märken i kläder,musik på stereo,föräldrar och vänner,det mesta spelar in i tonårslivets försök att passa in,eller falla ur.

Själv var jag mer en rebell i det tysta.

Jag önskade inte passa in,eller vara någon man kunde rita mall efter.

Det mesta var en balansgång mellan fniss och hysteriskt flams, hångel, äckelpäckel-blandad sprit i petflaskor, bandtischor,slitna skor,för korta jeans, sönderspelade cd-skivor, billiga parfymer, solbrillor och ångest,musiktidningar,sena nätter,överfyllda dagböcker,poesi och ilska mot allt vad vuxenlivet andades..

Jag sitter nu på knarrande stol, drar bort min lugg med hand,samma lugg som ligger åt samma hål som den gjorde när jag var 15, flinar först,ler åt okända människors bildminnen.

Känner en massa tacksamhet för det liv jag lever,åldern jag har i passet matchar ansiktet i spegeln,visst skulle man vilja vara lite mer "fit",lite mindre pommes frites, och samtidigt önskar jag****

Men sen,mitt i denna sentimentala ungd omsbonanza,aaaoh,jag är slagen av en attack,ett oväntat bombardemang,en blixtrande smärta i vad som måste kallas minnesmagen,sen så inser jag

Jag ryser från skelettet ut mot vinterblekaste huden.

Värsta,skitigaste,bajsnödigaste,mest frustrerande,ofrånkomliga insikten.

....jag kommer aldrig skratta som när jag var 15 igen....