Gamla människa borde veta bättre

PUBLICERAT: 2010-01-28 // 18:20:07 UNDER: Allmänt

Halkar in på lokala ICA

Söndersnorad näsa,osminkad och med finaste toppeluvan nedtryckt över öronen

Går sakta,för jag har febern under ena armen och hostan under andra

Vad får plats i en varukorg när man är förkyld?

Raffsar åt mig Soppa.Mjölk.Ost.Bröd och så en fräsig påse med smågodis

I kassan är det enbart jag,kassörska med hurtig röst och ett äldre par som står och packar i kassarna.

Jag är inte oförskämd,men absolut inte pratglad som jag annars vardagligt är.

Bara inne i min lilla bubbla.

Min lilla sfär av"låt det gå snabbt så jag får gå hem och snyta mig och vältra ned mig i sängen igen"

Enda ljuden som hörs i butiken är ljuden från kassan när sakerna läses in,surr från ventilation och sorl från kunder i butiken.

Och så en röst,en röst som känns elak...

En mästrande ,översittande röst som får mitt apatiska,förkylda Jag att åter öppna mitt fokus.

Jag är som en tv som slås på,eller ett riktigt dynamiskt intro på en rocklåt.

Min uppmärksamhet slås på som rasande bil i 160 km i timmen.

Det äldre paret.

Kvinnan/tanten pratar med sin make?sambo?sällskap i samma ålder? som om han vore ett barn.

Och inte kärleksfullt eller pedagogiskt,utan bestämmande..kontrollerande..FÖRDUMMANDE.

Ger honom kritik när han fyller sin matkasse.

Säger till honom hur man ska göra.

Jag knuffar in min rumpa brevid dom,försöker inte dunderglo sönder dom,för mitt i all denna observation och fascination över hennes fördummande över hans bristande packförsök,så tänker jag att det måste finnas en logisk förklaring till detta.

Han kanske är dement?

Han kanske behöver hjälp med till och med så simpla saker som att packa en kasse?

Men den lilla farbror,är jag rädd,är nog inte alls dement.

Utan bara helt totalt jävla styrd av sin förnedrande tant.

Och jag går därifrån,hör hennes bittra röst fortsätta förminska honom när jag går mot utgången,och tänker

"så där kommer jag aldrig någonsin vara.mot varken barn,vänner eller min respektive"

När kylan några sekunder senare biter tag i min nästipp som om den vore en isglass på en badstrand,så låter jag tanten och farbrorn falla i glömska.

Tills nu.

Och jag måste fråga er,ni som läser.

Är det jag som är naiv,eller blir gamla människor bödlar mot sina fruar/makar?

Ska man inte vara goa och förstående efter att ha delat typ ett liv tillsammans?

Var finns tålamodet?Kärleken?

Hjälp mig..

Lina

stackars lilla gubbe :( sist jag var på ICA, i somras. juli, 30 grader varmt ute.. så fick jag en utskällning av en tant. hon tyckte jag hade för korta byxor på mej. så hon verkligen SKÄLLDE (?!).. byxorna jag hade på mej var ett par träningsbyxor som slutade nedanför knäna.. + en tshirt o jeansjacka till. hoho jajaa :p

hannis

Tyvärr så sant så sant... Tanterna styr gubbarna..Dom flesta jag ser är förtryckta små gubbar.. och när tanterna är hemma och dom kommer själva får dom friheten att bete sig som svin mot oss yngre! Usch fy och bajs va bitter jag låter..

Katja

Det är tragisgt när man ser sånt. Par som kanske, i dagens samhälle, borde ha gått skilda vägar för längesen. Istället har de knegat på och blivit bittra/uppgivna... Jag hoppas, och tror, att vi klarar oss från detta öde :) Jobba hårt för att hålla kärleken levande :)

Stor kram!!

Ylva

Ett gammalt par jag hade nöjet att vara i närheten av förr i tiden hade en väldigt speciell relation. Damen i fråga gnällde och skällde på ett sätt mot "den stackars mannen". När sedan damen inte fanns hos oss längre så led mannen något så fruktansvärt av att hon inte fanns kvar. Dom hade under åren utvecklat en mystisk symbios som antagligen gick ut på att hon gnällde och skällde och han antagligen var så van med det att det inte bekom honom. Det är så svårt att som betraktare sätta sig in i andras relationer. Det är ofta som även jag vill lägga mig i och försvara eller skälla.