Ludwig hade somnat för natten,jag fyllde diskmaskinen med skitiga tallrikar,jag tror Carl gjorde några kvällsmackor eller lagade mat och jag stod och bubblade på om hur mysigt det skulle bli när barnen(ja jag säger alltid barnen eftersom vi vill ha flera:)kommer springa fram till julklappstorn på julafton,hur mysigt det kommer vara när dom är sjuka eller när hela familjen är ledig en Söndag och vi alla sitter under en skön filt i soffan,tittar på tecknade filmer där vi kan dialogen utantill och dricka varm choklad tills vi alla får sjörövarmustacher.

Och Carl sa att han tyckte det var så fint att jag romantiserade och såg så fram emot så många saker för att jag själv inte varit med om det,att jag kommer ge våra kids allt det där som jag faktiskt fick stulet för mig eller som när jag sen insåg att jag hade velat haft, helt enkelt var för stor för.


Ja jag vill ge våra kids allt.
Ja jag kommer skämma bort dom med kramar,bekräftelse,mod,upplevelser och läsa sagor tills DOM är mer trötta på dom än jag.
Jag kommer inte försöka skapa någon helt bisarr drömbild,jag tror även att barn behöver tråkig vardag,att våra traditioner inte behöver vara som gemene man utan att vi skapar egna,att inte få allt dom små fingrarna pekar på,att allt inte ska kretsa runt barnens vilja 24/7(uttalas amerikanskt som fan:) utan att vi ska vara en fungerande enhet som familj;men dom ska få vara så mycket barn att dom aldrig behöver tänka tillbaka och undra"Tänk om jag ändå hade fått haft det så här"..