Jaha
Nähä
Ni som vet hur jag funkar vet att min kropp-Corpus Lina-är hormonkänslig som fan.
Jag vet inte riktigt VILKA hormoner,men det verkar allmänt när det är toppar och dalar och förändringar i nivåerna på flertalet hormoner.
Har haft migrän sen 14-15 års ålder och de senaste 10 åren nästan fått det vid varje/varannan menstruation.
Så ur ett migränperspektiv så var graviditeten(trots hormonnivå-känsligheten som visade sig på annat sättdå)underbart med enbart 2-3 så kallade anfall under nio månader.
Och visst hade det varit skönt att GENERELLT slippa mens efter graviditeten va?
Amma och slippa mens med tampongbyten och nedblodade lakan.
Menssmärtor,gaser och ja allt det allmänt dryga med att blöda.
Men ja,självklart ska något vara "lite mindre vanligt" hemma i Familjen Johansson/Olsén residenset.
Jag fick igår min andra mens sen Ludwig föddes..
Jag helammar.
Tror ni jag är happy?nej,fy helvete och andra fula ord!
Inte nog med att föda och blöda,sen avslag och annat äckelilurum och strax efter det-den där elaka mensen,som krossar skallen på mig i stort sett varje gång.
Jag ville slippa det.
Jag ville ville slippa det.
Nu är man istället "med mens" igen..som om man hade munssår eller sprickningar i stjärten-lika välkomnande är jag till detta.
Jag ska inte deppa ihop för att jag faktiskt har en fungerande kropp för en gångs skull.
Jag läser mig till:
"När din mens kommer tillbaks beror också på hur din kropp reagerar på amningshormonerna, så det är möjligt att helamma dygnet runt och ändå få tillbaks mensen."
och funderar åter igen-vad är det som gör att min kropp är så satans känslig för alla möjliga slags hormoner??!!
*gräver mig själv i ansiktet med naglarna*
Nä,en kopp kaffe och en dusch innan BVC 10.15-vad tycks om det ...