Jag är ingen tänkare som vill leva i en ytlig,glättig,präktig jävla verklighet utan jag förstår att jag behöver skuggor,minnen,mörka tankar,för att kunna hantera den komplexa värld vi lever i,och den komplexa människa jag själv är.

Jag är ingen flickvän som måste bli uppvaktad,bekräftad eller sedd i alla situationer och som blir stött,sårad,sur,muckar gräl om detta ej sker.

Jag är ingen kvinna som tycker att något kön är bättre eller sämre än något annat,jag tycker orättvisor självklart ska malas sönder men även att typiska karaktärsdrag hos vardera könet ska ses som fördelar,inte något som måste suddas ut och avsexualiseras.

Jag är ingen kollega som kommer ta åt mig äran åt vad som egentligen är någon annans ansträngningar eller tankar.

Jag är ingen syster som struntar i att tala mina syskon tillrätta när jag tycker att dom är ute på djupt vatten utan vare sig flytväst,cyklop eller ekolod.

Jag är ingen individ som vill stå grå som en i massan enbart för att passa in,platsa eller vara med i otäck statistik som inte visar något om vad jag tycker/röstar/brinner/älskar.

Jag är ingen Svensk som enbart talar illa om vädret,super skallen i bitar och är Jante varje gång jag sticker min nordiska näsa utanför ytterdörr.

Jag är heller ingen mamma som ignorerar min sons behov,granne som kastar sten i glashus,främling som går undan då andra främlingar far illa eller galning som tror hon kan flyga...