Som ligger under min hud,som vet om att jag är extra kittlig vid öronen så därför viskar dom saker som får mig att garva,som minns att jag inte tycker om att öppna inslagspapper(jag älskar presenter,men hatar att öppna paketen:),som genomskådar och tolkar mig,och som gärna fyller mig med komplimanger,parfymtips,förslag på smink,böcker,skivor,konstnärer,resmål och brygger mig kaffe.

Vilken kalendernörd som helst kan minnas dom saker jag babblar om hela tiden,men en riktig vän kommer ihåg MIG.

Jag snackar inte om att få vykort på födelsedagar eller att ringa och sjunga falskt när man har namnsdag.

Utan jag märker vilka som finner mig så pass intressant/konstig,att dom memorerar saker jag berättat,i förtroende eller bara i farten, för dom.

Jag blir rörd så knäna svajar när jag hör att folk återberättar mina ord,för mig eller för någon annan.

Att jag spelat roll i deras liv,och att dom dessutom kommer ihåg incidenten.

Eller att dom inte glömmer mina små egenheter,utan lite kärleksfullt påminner MIG om dessa:)

Och jag märker exakt lika mycket dom som inte kommer ihåg ett smack.

Dessa människor som enbart är så överfyllda av sig själva,så dom tror sig inte ha plats för en väns minnen.

En riktig vän älskar mig,för att jag inte är rak och enkel,jag är inget bindestreck eller mellanrum efter ett ord och före ett annat,utan för att jag är en matematisk figur som ser lätt att lösa vid första anblick,men efter en stunds umgänge,så märks det komplexa av.

En sann vän minns MIG.