När jag var liten så fantiserade jag om att jag fjärillikt kunde dansa,galet mycket piruetter skulle det vara och så ville jag vara en vig gymnast som kastade sig i härliga krumeluriga volter.
Jag ville så gärna för jag var,är,förblir en klantis,en klumpis,med en sanslöst pinsamt skrämmande usel simultanförmåga.
*blundar,andas in genom näsan,skakar lite på huvudet åt mig själv och harklar mig*
ok, det är nu jag erkänner.
Någonstans längst inne i Lina,bakom tarmar,inre organ och hjärtat,därinne dit inget solljus når,där ligger fortfarande en liten rosa balettklänning med min namnlapp ditsydd.
Oanvänd.