Jag har inte haft så få läsare sen jag började blogga 2005.

Kanske för att jag uppdaterar mer och mer sällan,för att jag mest skriver om sonen eller för att saker inte nämns i klartext eftersom det finns folk som vill mig mindre väl som läser..(så fjantigt att behöva censurera sig själv på dessa grunder..)

Eller för att jag just inte är den ordsprutan jag en gång var.

Jag är nu en semi-seg varelse som finner lycka i mat,sömn och en frisk,glad familj.

Allt annat är bara strössel på kakan,men saknar egentlig substans.

Fyra veckor tills jag helt går tillbaka till jobbet.

OMG.

Låter resten vara oskrivet,parenteslöst,frågetecken och utropstecken får byta plats.

Ingen vet något om denna morgondagen vi ofrånkomligt inväntar.