Det är svårt att skriva om en mindre bra dag utan att jag själv ska vilja rubricera och kategorisera det under"Nu-gnäller-jag-kategorin".
Jag vill inte gnälla eller beklaga mig,söker inte sympatier eller önskar bli klappad på mitt huvud,utan bara helt upp och ned behöver jag skriva:
Idag var fan inte en bra dag.

Visst,dagen hade guldkorn,ljusglimtar,jag både log och tänkte"inte är det så jobbigt"men det drunknade,tyvärr och sorgligt, under ett tjock istäcke av stress,sömnbrist,trotsande son,måsten,mycket jobb för mannen,lågt blodsocker och säkerligen så klart säkerligen en himla massor med hormoner som likt vänsterungdomar som ockuperar rivningshus,har ockuperat min kropp och kräver den som sin egendom.
Jag är så klockren när jag liknar mig själv och min kropp med ett rivningshus,för så känns det.
Inga fönster,sneda golv,alla ska vara ute ur huset till klockan 12.


VART SKA MAN FÅ ENERGI IFRÅN NÄR DET INTE FINNS ATT TA AV?
Ladda batteriet utan ström?
Tanka moppen utan bensin?
Tända ljuset utan stearin?
Näpp.
Jag skulle behöva en vecka i en solstol,ha en fet,iskall öl i min ena hand och bara halvsnarka hela dagarna förutom när frulle,lunch,middag intas halvliggande i samma solstol.
Jag vill ha min man i solstolen brevid,sonen lekande i sanden och en fullt betald nanny som får sonen att le bara hon visar sig.
Nöjd.