Jag ser mig fortfarande inte som en oroande person.
Fast jag märker att vinden vänt efter Ludde föddes.
För visst måste man erkänna sig som orolig(?Grubblig?Har ni något annat ord?)om man redan nu får hård knut,som av blötlagda lakan som vrids samman med ståltråd,när jag undrar hur det ska bli när Ludde går i grundskolan och han har sommarlov?!
Hur gör föräldrarna då?
Jag har med nuvarande jobbet 4 veckor sommarsemester och Carl som har eget företag har väldigt sällan semester överhuvudtaget?!
Är det fritids som gäller?
Eller LÄMNAR folk sina sjuåringar ensamma hemma?
Nää,så kan det inte fungera.
Magknut.
Orolig.
Eller vad jag ska använda för ord.