Att få sakna och ha egna upplevelser,separata intressen,tillfällen som inte är gemensamma.

Sen så kommer vissa dagar,vissa små tillfällen i vardagligheten,då hjärtat i bröstet tappar sina väggar helt plötsligt,det pumpar kraftigt ut allt blod i en enda svallvågsliknande rörelse,och hela kroppen bara totalt genomfylls med den övermäktiga känslan av att "jag vill aldrig lämna din sida".

En krampaktig,brännhet stund då man nästan får panik bara av tanken att behöva göra något annat,än att krama,lukta,pussa i varenda mjukt hudveck,se in i ögonen,på sin kärlek.