Dröm inatt.
Underbar känsla.

En kvinna frågar mig vilken min livsuppgift är
Jag skrattar och försöker komma på något underfundigt,sådär mitt i krysset,high five-roligt som ska få kvinnan att skratta(precis som mitt vakna Jag skulle göra)
Hon roas inte ens märkbart av mitt nu i efterhand pinsamma skämtförsök,utan upprepar bara frågan.
Jag tänker till och svarar sen"Föda och uppfostra barn.Bilda familj"
Hon ler lite och frågar"Mer då"

Jag funderar en stund och kommer fram till att hon antagligen menar yrkesval.
"Skriva böcker.Jobba med människor.Få ha musik i mitt liv.Men ja,skriva böcker"

Nu ser hon nästan lite förnärmad ut,rynker på näsan och typ"ger upp"..

"Jag ska berätta för dig vad din livsuppgift är Lina.
Det är att Älska.
Att sprida kärlek.
Att ge kärlek till Alla du väljer att älska,trots att alla inte förstår eller uppskattar din gåva.
Vänner,familj,din man,okända du enbart snabbt möter.
Älska,slösa,sprid och njut av att det är ditt livs kall.
Inte alla människor får den gåvan,att vara en kärleksspridare"

Sen blev det som en klassiskt filmslut i drömmen,och den började övergå i annat.
Men känslan och minnet var kvar.Jag sitter fånigt och tänker tillbaka på det nu.
Jag vaknade imorse och kollade klockan,då var hon 5.40,och det var efter den här drömmen.
Sen har min sjuka kropp tvingat mig att sova ända till kvart över 11..

Men minnet av drömmen,känslan av drömmen,ligger som skyddande hinna, på min hud.