Barnmorskan konstaterade att Lill-Herrn var en stark,lugn och fin liten kille.

Han vägde igår,nakenvikt, 3.9 kilo.

Jag hade inte så mycket funderingar annat än om vi verkligen skulle fortsätta med att mata honom var tredje timma dygnet runt(man känner sig som en riktigt elak och stor sadist när man väckt en sovande liten kille för att ordern var att han skulle äta var tredje-vilket som!)och nu sa barnmorskan vår att vi skulle låta honom äta,när han vill äta.

Och de mängder han vill äta.

Det kändes bra.

Troligen så var de tre timmarna extra viktigt när gulsoten var sämre och han behövde gå upp i vikt på grund av den.

Nu slipper jag kanske känna mig som Sado-morsan:)woooah!

Igår kom även papper från Socialstyrelsen,så nu har Ludde ett fullständigt personnummer och så ska vi skicka in papper åter om hans efternamn.

För någon Johansson:are blir han icke:)

Och våran lilla mini-grabb,som typ aldrig gnäller annat än det gäller hunger eller när han fryser,sov i vaggan hela natten utan att gnälla(två matpauser).

Han verkar känna sig trygg både runt oss,runt annat folk,och när han är "ensam".

Då ligger han mest bara och "tänker" eller ja,tittar sig omkring.

Men ser HÖGST välmående ut.