Hela jag bara gråter åt alla vackra saker som fyller luft,jord,vatten..

Födslar på TV;n,bebisskratt,att Carl är världens bästa kille,att läsk är så gott när man är törstig på nåt sötare än vatten..

Jag gråter inte för att jag ser ut som en tjock skogshuggarkärring när jag provar vissa gamla klänningar,fast jag kanske borde dock..

Midjan kommer väl tillbaka om några år antar jag,det oroar mig ej..

Men tänker jag på hur bra min man tar hand om mig,alla små och stora saker han gör för mig,oss,så kan jag ej stänga av vattenkranarna aka mina blöta eyes..