Det är lika mycket glädje i luften hemma hos oss som det är allvarliga diskussioner
I och med en graviditet så kommer det ju per automatik en extrem rädsla att saker inte ska gå vägen eller att förväntningar inte ska matcha "the real deal".
Jag kanske grubblar mer av oss två just nu eftersom jag i och med min sjukskrivning tillbringar all tid hemma.
Ja, förutom något besök till MVC ibland eller en plågsam biltur till stan för att handla mat(högst en gång i veckan för jag blir galet åksjuk och spontankräks efter mer än 5 min i en bil just nu)så är jag verkligen hemma HELA TIDEN.
Och ni vet,trots vänliga vänners sms och en toppenkille som tagit SM i "stöttning o peppning" varje år vi varit ett par, så tappar man lite kaxigheten och börjar tänka OROLIGA tankar.
Hur ska jag undvika alla föräldrafällor?well,face it-you can´t..
Hur kommer förlossning vara?God only knows
Tänk om barnet/barnen är sjuka?Otäckaste tanken

Man måste få ha dessa tankar också..
Man kan inte bara skjuta undan rädslor som är likt uppspelta barn som leker "tatten",smyger upp bakom dig,slår dig hårt i ryggen så det ekar inne i hela kroppen och skriker"Du är!"
Jag är.
Jag är livrädd vissa korta stunder.
Sen tänker jag"Tanken kan flytta berg",smeker mig över kanelbullejäsande mage(bara en liknelse..jag tror bullbaket IRL får vänta)och säger HÖGT(är man ensam om dagarna får man dispens att snacka med sig själv hörrni)
"Du är så älskad underbara lill-korv.Kom ut så ska mamma och pappa ge dig all kärlek i världen"
Och då släpper rädslorna sitt ilskna grepp om mina handleder,knyter upp snaran runt min hals och går backande ut genom dörren och stänger den efter sig.
Kärleken är större än dina rädslor.Fucking always