Det kunde bara ha varit en.
PUBLICERAT: 2011-07-24 // 08:19:39
UNDER: Allmänt
Jag håller på att ta en hem en finalplats i VM i trötthet..
Jag är så där trött som bara finniga och truliga tonåringar ser ut att vara med hela huvudet i handflatan efter att ha spenderat hela natten med att gruppslåss med orcher i ett vanebildande dataspel med fornnordiskt namn..
Trött som man bara är när man zombiestigit upp i ottan för att sätta sig på en pratglad buss som luktar skurna mackor,bullar,hårläggningsvätska och termoskaffe för att åka till Gekås,Ullared
Lika trött som man är när man matsjukt tror man äntligen ska få doppa skallen i kudden efter 48-timmars marathon med kräkskorna på,men ännu en gång så får man hoppa som en gasell mot badrummet för att hulka ur sig allt vad kroppen har i vätska.
Jag är trött som en småbarnsmamma som igår hade en gnällig och varm son som somnade strax innan nio på kvällen, som vaknade och var Duracellkaninen vid tvåtiden inatt, som har en man som äntligen fått tag på en taxibil och kom hem tre inatt(yes,han hade varit ute på galej och Avestataxi är typ en halv bil enbart.typ.)och så klockan 07:14 så vaknade lillgurkan igen,en krypsugen,svettig,pratglad jättebebis som inte besitter färdigheten hela vägen utan mest sparkade mig på brösten och Carl på halsen.
Om jag fått sova någonting alls?
Jodå, cirkus två timmar utöver den tiden jag ammat och pratat med mannen efter han kom hem.
Två timmar.
Det kan alltid va värre.
Det kunde bara ha varit en.
Kommentarer
Trackback