Igår efter Ludwig somnat och jag hällde ut den sista skvätten vin i vasken,så såg vi filmen"V för Vendetta".

Kanske tredje eller fjärde gången jag ser den filmen,men den är ju så sjukt bra,verkligen min smak av film;samhällskritisk,futuristisk,poetisk,romantisk,bra skådisar,våldsam,bra story,eftertänksam etc..

Idag skulle vi se film igen,och vi hade riktiga godbitar att välja mellan,bara finfina rullar som vi sett,älskat,inköpt på Blu-ray och ska avnjuta igen,men på nåt sätt så kändes det ändå inte rätt.

Jag frågade Carl om vi kunde vänta med att se film för jag ville sortera ut av Luddes kläder i storlek 74 och hänga tvätt av nya kläderna i storlek 80.

En sån sak som dom flesta avskyr är att hålla på med tvätt.

Men jag älskar det,varenda liten del av det,att lägga smuts i tvättkorg,att fylla maskin,färgsortera,hänga tvätt.

(ni är ICKE den första att tänka att jag är skogstokig.)

Och när Carl tassade ned i tvättstugan där jag stod och förnöjt,med glädje i hjärtat,hängde bodies med morötter,rutiga skjortor och färggranna byxor på tork,och frågade om vi kunde skippa filmen för han ville se en tungviktarmatch i boxning istället,så kändes det så skönt,så skönt,vilken lättnad!

Och där frågar jag er,är jag lite smått galen som lyckligt "slapp" se film så jag nu kan skrutta runt i min egen behagliga takt,dammtorka,plocka undan,fortsätta med Luddes kläder och bara mamma-hemma-chilla?

Borde jag inte tycka att en film och en dusch är roligare än leka husmor?

Varför är det mer avslappnande att plocka bort disk i köket än att skratta åt Jack Blacks lönnfeta rumpa?

Hur kan det vara mer njutning i att stapla blöjor snyggt under skötbordet än att skrämmas av elaka bovar och terrorister med crazyshit bomber?

Och jag menar inte att jag verkligen blivit en 12-växlad mamma,med simultanförmåga som en åttarmad bläckfisk som knaprar koffeintabletter!

Nejnejnej,allt är inte perfekt här hemma,jag stressar inte ihjäl mig,är inte på väg att gå in i någon vägg och glömmer inte bort att leka med Ludde.

Hoppsan hejsan,så är det icke,utan det jag pratar om är att när Korven somnat för natten,att då VÄLJA att göra dessa vardagssysslor och NJUTA av dom.

Att INTE stressa,jäkta,prestera,utan tvärtom;finna njutning och ro,meditativt tycka om dessa vardagsgöromål.

Småbarnsfälla?

Är det nu allt börjar raseras?