Kubanen Lina
PUBLICERAT: 2011-11-20 // 20:35:50
UNDER: Allmänt
Jag har alltid haft väldigt välutvecklad fantasi och i min barndom så tror jag det räddade mig många gånger när det var skrik,slag och övergrepp som försökte ta min livsgnista från mig.
Istället gömde jag mig i böckernas väg och kunde även dagdrömma mig bort,till något annat,något fjärran,kanske inte alltid bättre,men tryggare.
När jag blev äldre så fortsatte detta när jag hade det svårt,jag minns tider då min ekomoni var allt annat än blomstrande och då brukade jag fantisera att istället för att det var Svenska Lilla Lina som enbart hade råd med det väsentliga(vilket jag då räknade till 1)kaffe,det fanns alltid hemma 2)vitlök och lök 3)kryddor och konserver)så kunde mina dagdrömmar handla om att jag egentligen hade det stimmiga,varma,karibiska Havanna utanför fönstret,att jag var en fattig,handtvättande kubansk ung donna som på grund av kommunismens Kuba varken hade mat i magen eller pengar i trasig ficka,utan det enda,det ynkliga enda jag hade,var kaffe,kryddor och musik.
(bör tilläggas att detta var en period i mitt liv då jag lyssnade på mycket karibisk/kubansk/brasiliensk musik).
Alltså,kära älskade ni,jag skruttade inte som ni nu kanske tror runt hela dagarna med kubanska flaggan på bröstet och pratade svanska(måste ju heta svanska om det heter svengelska tycker min logik)med tavlorna på väggarna,jag klädde inte ut mig eller låtsades vara någon annan,utan det räckte bara att tänka denna tanken några gånger i veckan och på något vis så insåg jag,som jag så ofta gör,att det finns alltid någon som har det ännu sämre,eller någon vars lidande är mer konstant.
För om man tänker på det,så hade jag ju ändå råd med kaffe..
Istället gömde jag mig i böckernas väg och kunde även dagdrömma mig bort,till något annat,något fjärran,kanske inte alltid bättre,men tryggare.
När jag blev äldre så fortsatte detta när jag hade det svårt,jag minns tider då min ekomoni var allt annat än blomstrande och då brukade jag fantisera att istället för att det var Svenska Lilla Lina som enbart hade råd med det väsentliga(vilket jag då räknade till 1)kaffe,det fanns alltid hemma 2)vitlök och lök 3)kryddor och konserver)så kunde mina dagdrömmar handla om att jag egentligen hade det stimmiga,varma,karibiska Havanna utanför fönstret,att jag var en fattig,handtvättande kubansk ung donna som på grund av kommunismens Kuba varken hade mat i magen eller pengar i trasig ficka,utan det enda,det ynkliga enda jag hade,var kaffe,kryddor och musik.
(bör tilläggas att detta var en period i mitt liv då jag lyssnade på mycket karibisk/kubansk/brasiliensk musik).
Alltså,kära älskade ni,jag skruttade inte som ni nu kanske tror runt hela dagarna med kubanska flaggan på bröstet och pratade svanska(måste ju heta svanska om det heter svengelska tycker min logik)med tavlorna på väggarna,jag klädde inte ut mig eller låtsades vara någon annan,utan det räckte bara att tänka denna tanken några gånger i veckan och på något vis så insåg jag,som jag så ofta gör,att det finns alltid någon som har det ännu sämre,eller någon vars lidande är mer konstant.
För om man tänker på det,så hade jag ju ändå råd med kaffe..
Kommentarer
Trackback