En uråldrig känsla
PUBLICERAT: 2012-12-30 // 00:21:00
UNDER: Allmänt
Vi börjar med att klargöra att vad denna text som ni ska läsa handlar om INTE är något jag skulle kunna göra IRL,det kommer inte ske i verkligheten utan är en KÄNSLA, en stark,primitiv,uråldrig moderskänsla.
men det känns viktigt ändå att klargöra det
I en utopi så älskar alla föräldrar sina barn.
Jag avgudar min fina unge.
Mitt blonda lilla skrattiga troll till pojke,mitt solsken,min älsklingspojke,gurkan,sötnosen,Lu-Lu,Ludde,finaste etc
Jag känner så mycket för denna lilla underbara skatt att ibland tänker jag att jag bara vill låsa in oss.
Att han aldrig mer ska få åka bil för tänk om han dör i en bilolycka.
Det bara surrar i huvudet av all kärlek blandad med all rädsla.
Att ingen annan ska få passa honom för tänk om något händer och jag inte finns där.
Att han aldrig ska få vistas ute i vida världen för där finns elaka människor,hemskheter,dödliga sjukdomar,rovdjur,vassa knivar,otäcka droger,folk som luras och ljuger,våld,krig och mord.
Jag är ingen curlande mamma,jag VILL att min son ska växa upp och kunna saker själv,vara stark i sitt själv.
Jag är ingen kycklingmamma som oroar mig över allting.
Men ja,jag är en björnmamma,en lejonmamma.
Som känner så mycket kärlek så jag ibland vill skydda min son mot alla hot.
Men som sagt,det är en ögonblicks-känsla,en sekund av flodvåg,en inandning efter en djup suck och sen så är allt som vanligt igen.
Varför jag skriver detta just ikväll?
Vi är barnfria sen 5-tiden idag och han var saknad redan sekunden efter hans lilla hand vinkade hej då till oss föräldrar...
Kommentarer
Trackback