Ibland så blir man bara helt enkelt "kär" i personer man inte ens har träffat.
Man bara omedelbart tycker om det den personen är.
SaraLovisa är en sådan människa.
Jag hamnade på hennes blogg första gången när hon var höggravid och magen bara växte och växte men ingen bebis verkade komma ut(Alfons ville vänta tills ett speciellt datum innan han föddes:)

Eftersom jag själv hade en liten så blev det enkelt att ha förståelse för både det jobbiga och det vardagscharmiga.
Sen att Pärlan/kvinnan/konstnären är vacker som en dröm,kreativ och skapande samt en intressant person gjorde att jag la till hennes blogg bland mina länkar för att kunna fortsätta njuta av hennes bloggande.

Men datorn vi hade hamnade på annat ställe och så gjorde alla länkar där bland annat Sara Lovisas föll i glömska.

Sen minns jag inte när/var/hur men när Alfons var några månader så hittade jag hennes blogg igen och nu följer jag den dagligen.
Och hejsan hoppsan,visst hjälper man en annan bloggerska i nöd?
Klart jag ger bort en tjusig jacka till henne,som bara hänger och är avståndssnygg här hemma när hon kan använda den och se ut som en Chanel-modevisning everyday?
Saker man älskar är som komplimanger-som gjorda för att sprida vidare till människor man tycker om.


Så.
Nu ska jag torka upp messmörsmacke-klet och gnugga bort smoothierester från pojkansikte.

puss