Jag trivs att bo där jag bor;på en mindre ort och utanför det själva centrala samhället.

Jag är nöjd med ljudnivån, det lägre tempot och närhet till natur men trots det så är en del av mig förälskad i stadsliv.

Storstadsliv med sekundvisartempo, avgasflåsande bilköer,ständigt flöde av ljud som hjärnan knappt hinner sortera,människors röster som nästan dansar valslikt tillsammans i luften innan det blir sammansvetsat sorl,tillgången på allt från god restaurangmat, välfyllda klädaffärer,biografer som är öppna barnförbjudna tider och housemusikflämtande nattöppna klubblokaler.

Jag gillar´t,massor,men det är inte i en storstad jag vill spendera min tid.

Min känsliga migränskalle skulle lida massor av alla intryck och den vila som jag mer och mer med åldern inser att jag är i så stort behov av skulle inte kunna existera som här.

Tur att man kan få båda delarna,tur att jag gillar både att resa och att stanna hemma.