I grunden är allt bra men för stunden så står allt still.
Det är ingen snö som smälter,det är väntan på praktiska saker som gäller,ekonomin stakar sig lite efter elräkning från helvetets sjunde krets,mina axlar värker och vab,vab,vab känns tröstlöst och olustigt.
Min pojk ska inte behöva vara sjuk hela tiden:(

Ja,detta är en högst tillfällig känsla,efter regn kommer solsken,efter berg kommer småsten..
Men jag behöver bara hulk-kräka ur mig denna monotoni,detta pausade tillstånd av liv.
Jag älskar man och son,Dont get me wrong,jag är så tacksam för mitt liv MEN jag är nog bara lite intresserad av vad nästa fas har att ge.
Vår,övningsköra,sommar,semester och nya löparskor..