Tvååringen
PUBLICERAT: 2013-05-04 // 22:35:00
UNDER: Allmänt
Målar naglar i vårnyanser.
Mannen har all energi i världen och startar projekt på projekt och det är så härligt att se att all vintertristess och kall gråhet svepte bort som över en natt.
Visst att vi har starka vårvindar ute just nu,men det är mer tecken på stundande värme.
och sonen är charmigt 2årstrotsig med bestämda "Näääj",vägra ta av både blöja och tröja,skrattar när vi säger åt honom att sluta och häller mat på golvet om vi missar några sekunders uppmärksamhet.
Vissa små korta stunder så är det drygt.
Även mitt tålamod försvinner,jag känner mig som en pysande vattenkittel på brännande varm spisplatta,men jag tappar aldrig besinningen.
Jag är närvarande i mig själv även i värsta kaoset,för jag vet att sonen absolut inte gör dessa saker av illvilja utan för att det är så utveckling ser ut.Hur ska han kunna veta vad han får och vad som absolut inte är ok om han inte fått testa av det?
Jag minns egna barndomen och jag var nog INTE lätt alla gånger då jag ofta vid tillsägelser om farliga saker gjorde tvärtom ändå bara för att kolla"men var det verkligen så farligt"
Jag har både klättrat upp i äppelträd och täljt på träbitar med vassaste morakniven,hoppat högsta hoppen i mången soffa och säng,klippt av dockornas både fingrar och tår med vassaste saxen och smakat både oljefärg och på mammas impregnerade körsbär på en stråhatt.
Och så fasligt dålig blev jag väl inte som människa:)
Kommentarer
Trackback