Det här är lukten av en kris
Av ett stönande,sönderknackat mående
Av en önskan som bara önskar att kunna se sig själv i ögonen.
En kris,en obestånde bris,den vind som
Inte renar eller förändrar,utan bara rör om,rör upp samma gamla damm igen
Det här är lukten av rädsla som går igen
Av gamla minnen som saknar ett hem
Av oförlåtna händelser som plågar oss alla om och om igen
För där det förut fanns styrka och spända muskler finns nu bara någon stillasittande apati
En lukt av ouppklarade elakheter,en stank av allt det man aldrig fick utlopp att vara och en äcklig eftersmak av allt det man aldrig kommer att bli