Kommer aldrig slå

PUBLICERAT: 2009-04-05 // 11:28:32 UNDER: Allmänt

Jag står och tittar tillbaka

På den trasighet jag en gång var

Till ett utanförskap kombinerat med upplevelser som gjorde mig hårdare och även mer mänsklig,mer mottaglig för andras måenden.

En ihålighet jag bar med mig under hela min barndom.

Något kallare än tårar mot kinder när det är vinter

Något elakare än att dra vingar av flugor

Jag viker sentimentalt undan min uppväxts mörker,vänder blad,stryker över påståenden som då var Jag,men nu bara är hemska bilder av vad som en gång var sanning.

Jag kommer alltid ha en rödmålad ruta inuti mig där detta som varit kommer få ta plats,få springa av sig,när det blommar upp likt mögel,till ytan.

Det man inte ger syre dör

Eller tar bara annan form.

Så vi lägger inga lock på.

Behöver det otäcka få virvla mig mardrömssvettig,så let it be.

Behöver minnena få mig att skaka av sorg så har jag inget annat val än att låta det komma.

Men jag vänder stolt upp mitt ansikte och vägrar mina  dårvarande hemskheter bli till sjukdomar,till ångestattacker och tvivel på det egna Jaget.

Det var vad jag en gång Har Varit.

Jag är nu något annat.

Vinkar hejdå,det känns som om vi inte kommer mötas lika ofta i framtiden, så jag försöker prata utan att egentligen ha ett ord som inte blivit sagt tidigare

Ger en kram till en liten blond Lina, blodig och tuffsig och utan förtroende för vuxna eller förmåga att leka normalt med andra barn.

Jag kommer aldrig i mitt liv skada mina barn.

Trygghet och kärlek kommer vara en överdriven självklarhet.

Dem ska aldrig behöva tvivla,eller vara rädd att när jag höjer handen,så är det för att slå

Vronkan

Stor kram!

Therese

Jag ryser när jag läser vad du skriver. Gråter i mig över det du har varit med om (även om jag inte förstår allt som hänt enbart av din text)och nickar instämmande åt att dina framtida barn inte ska vara rädda när du höjer handen. Otroligt starkt skrivet/Therese