jaha

en av de värsta scenariona

fan då

ångest-varning(ja,det är sant.svallningar och yrsel)

 

 

Enbart lite av skydd och små doser av trygghet.

Jag fick många gånger uppfostra mig själv och bestämde själv vad som var moraliskt ok,vad jag tyckte var rätt eller absolut fel.

Tror detta absolut påverkar att trots att jag är optimist och problemlösare av naturen så känner jag en ständigt närvarande inte stress,en förväntan att något kommer trassla till sig och att jag åter får skydda mig själv enbart.

Det tar tid att lära att jag,trots år tillsammans,inte är ensam.

Att jag har en utmärkt person vid min sida som kombinerar kärlek,trygghet och humor så perfekt.

Vad mer som sker?

Inte mycket.Dåligt med kosing efter Vabruari,mjölken slut här hemma(sker typ never),jag drömmer mig bort till vårparfymer och coola boots plus att någon borde moppa golven här hemma...Men ingen är frivillig:)

Men mest gör det ont i nåt snedtak i hjärtat.

Sonen är sjuk IGEN.

Ja,han har feber ofta.

Ja,han får lätt förkylningar.

Och ja,vi har kollat upp det.

Jag tror de flesta vill väl med sina ord men när man hört detta om och om igen så känns det inte som välvilja utan som att man bara håller sitt eget försvarstal..

Vissa är mer sjuka än andra.

Så fucking orättvist är det.

Eller vadå orättvist,han får bara lätt feber?Det är ingen dödlig sjukdom eller något vi dagligen måste medicinera bort.

Men ändå.

Dåligt samvete och oro ligger sked med otillräcklighet och rastlöshet.

Och så den kisslåga lönen då..Klart det blir så när det är VAB SÅÅÅÅ ofta.

Nä.

Nu orkar jag inte gnälla mer.

Jag ligger i sängen,Brevid världens finaste kille.

Som det visslar om när han andas för han är så täppt.

Det kunde varit värre.

Tusen och åter tusen resor värre.

En förkylning går snart över.

Vilken symfoni av känslor som spelas upp när man börjar rota i gamla saker,i minnen ingen borde vilja röra i med tång ens.

Hade det inte varit min egen helhet jag var ute efter så skulle jag låta allt detta vara begravt.

Men även fan ska få visa sitt ansikte och jag ska dra ut "honom"(minnena)tills solen steker honom och det begravda ska få lämna plats åt nytt ELLER omvandlas till något fruktbart.

Jag kommer alltid vara ett resultat av vad som passerat mig förbi i livet,oavsett om det är minnen som begränsar eller bara finns där som tråkigheter men just eftersom det i mitt liv fortsätter att just begränsa,så måste jag ändra mitt sätt att vara.

Förbättra,slipa kanter,sandpappra bort rädslor och fula inställningar som gör mig mindre bra.

 

KBT klockan 08:00

Nu ska jag kamma hår,sippa kaffe,sminka feja och klä mig varm för inatt så har det snöat.

Vilken härlig Söndag!

Efter gårdagen final i världens klantigaste "kast-med-redan-trasig-iphone"-tävling så sprack TOTALT hela min skärm och glasflisor i loppstorlek(hur vet jag det?Jag har väl aldrig kommit face to face med en loppa?)fanns överallt...suckarnas suck..

Jag tycker ena sekunden att det känns så jeklans trist;hela ens liv är ju verkligen i denna lilla lur!

Men sen tar jag mig själv i nackskinnet och skrattar åt mig själv,hur banalt löjligt att låta en trasig telefon störa mitt chi:)

 

Nä,problem är till för att lösas.

har en tillfällig lur nu men inga nummer kvar så vill ni mig något så är blogg,Instagram,fejjan eller skicka på mig ett sms OCH skriv vem det är,ett alternativ

 

anyway,tillbaka till en skön söndag.

Mycket gjort,frukost med Ludde och mamma som kom förbi imorse,tiden räckte till hela dagen,mannen och Ludde var ute och åkte fyrhjuling i skogarna runt Kårbo några timmar,jag beställde kläder på både Ellos och Lindex till mest Ludde men även en "jacka" till mig,betalade räkningar,jag tränade,städade,tvättade,målade nailsen,ja ni fattar.

Så fin dag.

Sonen somnade i bra tid,jag har tvättat håret och imorgon bitti så ska jag iväg på andra session KBT.

Håll tummarna