Vad finns att tillägga?

Att hjärnan jobbar högvarv,kokar över,spinner snabbare med fötter på vassa trampor?

Jävla jul.

För att det blir så märkbart att världen är så ledsamt orättvis.

 

 

 

 

 

och så gråter hon,tösabitstanten, återigen över alla de som far illa.

 

 

Shit vad jag brukade hata grejer som man var tvungen att göra..

 

Ja inte sånt som att ta en dusch ,laga mat eller gå till jobbet utan mer skicka in papper..svara på grejer från företag eller myndigheter..

Kryssa i,bocka av,sända in..

Ofta blev det bara liggande i en växande hög;en tyst protest mot att behöva göra detta tråkiga.

Även en tyst protest mot mig själv kan jag tycka nu  i efterhand eftersom det bara var jag själv som blev lidande av denna vardags-nonchalans.

 

Jag kan vara obstinat i regel då jag inte förstår syftet med tillsägelsen/efterfrågan av information.

Privat.

På jobbet tar jag mer än gärna order och ifrågasätter sällan eller aldrig nya rutiner OM de inte är helt jävla vansinnes-bananas-magkänslan vägrar eftersom jag vill vara och är en anställd som dels ser till företags bästa och dessutom vill tro att min chef/mina chefer vet vilken information/arbetsuppgifter jag ska ha.

Men privat är jag mer en dryg,ifrågasättande mula i människokläder.

 

Nu för tiden i livet skickar jag iväg dessa papper,kryssar i, till och med postar rätt fort för jag är inte 13 fnissande tuggummipops-vintrar i skallen längre och vet att samhället funkar så här,hur jävla dammolnstråkigt det än verkar.

Vi lever i ett väldigt byråkratiskt samhälle och japp,vi vill ha din namnteckning 3 ggr längst ned på samtliga 3 dokumenten.Bevittnat:)

 

Men ja,det kliar i min expressionistiska Lina-själ.

 

 

 

 

 

Vaknar morgonen efter ett kort men kraftigt migränanfall.

Anfall låter mer som om det skulle höra hemma bland kramper och epilepsi,men anfall är det.

Jag blir attackerad,kan inte försvara mig,det är bara att lägga ned vapen,krypa till fiendens fötter,erkänna sig besegrad och försöka sova sig igenom detta.

 

Vaknar iaf denna morgon,med pensionärsknakande leder,stel nacke,öm hud och knappt sovit för snarkande son(täppt näsa)och nattvandrande man.

Jag är knappt hel.

Drömt mardrömmar om konstiga festivalbesök som slutar med misshandel och en man som plötsligt blir kär i en avlägsen väninna...

Hatar att såna drömmar ligger under huden resten av dagen,som en blodsugande igel som bara pumpar ur allt sunt förnuft och påminner om hur taffligt liten man är när det undermedvetna kan skada det egna självet så..

 

Har nu duschat,vet ej om jag orkar mejka mig då sonen lika gärna kan vara sjuk idag och det kan bli vab.

Nåväl.

Kaffe behövs.

Ord är bara ord,idag blev orden enbart och enkom nonsens.

 

kyss på er