Typen
PUBLICERAT: 2009-02-01 // 10:51:49
UNDER: Allmänt
Jag,precis som alla andra antar jag,dras mer till vissa personlighetstyper än andra.'
Jag fascineras av bräckliga kvinnor.INTE att förväxla med blygisar,eller tjejer med låtsasförtroende.
Utan en stark,vacker,antagligen "alltid-coolast-i-rummet-kvinna",men som allt som oftast tappar masken,eller iallafall har svårigheter att hålla den på plats.
Man ser hålen i fasaden,och blir då ännu mer fascinerad hur en fasad kan upplevas som så solid,men ändock,vara av den mest porösa sorten.
Är väl därför jag tycker Marilyn är mer fascinerande än både Bardot o Hepburn(alla tre är mumma för mina ögon)
Därför jag smygläser Gynnings blogg,fast hon är lite för "läppglansfixerad" för min sak.
Därför Veronica Maggios röst(här är det bara rösten..en sårbarhet,bräckligt mitt i det annars coola..)alltid kommer vara bättre än Beyonce och Rihanna..
Jag gillar det svåra och melankoliska som finns där.Som enbart kanske syns som minnen nedskrivna i dagbok,eller spår av gråt på en näsduk i en soptunna.
Och med män?Ja,eftersom jag är hetero, så skulle jag kunna skriva en hel novell vad jag finner attraktivt hos en i mina ögon "Riktig Man"
Jag inser att jag under tidigare år och framförallt tidigare förhållanden, bara snuddat vid,vad min manstyp alltid varit.
Tittar jag tillbaka på mina barndomsår,och första erotiska drömmar om karlar,så har de alltid vara de samma.
Jag minns en bild i en dokumentärtidning(om olösta mord,maffian och liknande) jag fann nere i mormors källare..jag kanske var 8?9?-10? och var helt fixerad vid denna bild.
En man ligger på sidan,överkroppen över marken förhan lutar sig på ena armbågen,med ruffsigt hår och ser sådär"svettig men ej lortig" ut.
Hans fina kostym är helt sönderfärgad av blod,och det ser ut som han tagit emot en rejäl skottsalva,eller massor med knivhugg i magen.Hans ena hand håller han mot magen och den andra pekas ut i luften,mot den andra i rummet,som vi som åskådare ej ser.
Hans ansiktsutryck är plågat,men blicken är ändå fokuserad.Hans ögonbryn är rynkade(började min fascination vid rynkade ögonbryn och grubbliga ögon DÄR,i den stunden??!!?)
Hans blick..så svag och stark på samma gång.
En gnista av galenskap i hans ögonvrå,eller är det bara ilska?tankar om hämnd?
Jag vet att han kommer dö,han vet nog samma sak när han ligger där
Men jag vill bara kyssa honom,minns jag.
Ok..jag ska pausa här.Jag ÄR INTE knäpp.
MEN jag dras till en stark karl,en grubblartyp,en sån där Man som aldrig behöver tvivla vem han själv är och som är blödig som en biff på insidan.
Som är sårbar fast han hatar det.
En riddartyp som vill ta hand om sin kvinna,är säker på sin kärlek,och är stoltast i världen.
Inte att förväxla med en alfahanne som alltid måste bekräfta sin manlighet.Inte en sån där fjant som aldrig vågar visa sig svag.
Nej utan en stoltare sort.
En man som biter ihop sina käkar,för livet,kärleken och minnen gör ont.
Han vet det.Han accepterar det.
Jag vill inte "ta hand om",för det lockar inte fram min vårdande sida att möta denna manstyp.
Nej,det är bara min syn på vad en Man,vid min sida,är.
Kommentarer
Trackback