Smuts på mulen

PUBLICERAT: 2010-10-13 // 19:11:21 UNDER: Allmänt

I och med min graviditet så har det kommit massor med insikter

Jag hoppas det är lika för de flesta andra gravida och ex-gravida?!

Insikter om kroppens förfall-but hey who cares-kroppen ger underbart liv i och med denna uppoffring!

Insikter om att allt som gällde innan/förut inte alls gäller nu-spelreglerna är inte bara ändrade-dom är helt kasserade!

Vad mer då?

Ja allt från att du är inte odödlig till detta fanstyg jag ska skriva om nu

Oro

Att vara orolig från och till tror jag alla är

Vissa lägger ned mycket energi på att föda/göda/hålla oros-elden brinnande medans andra kan hitta pausknapp och effektivt byta bort det malande negativa tänket till det positiva

Som jag brukar tjata om så ser jag mig som en Optimist

Jag vill hellre lägga min ork på det bra istället för tandagnissel på det dåliga

Vill skriver jag för ibland är det bara viljan som styr

Jag vill vara en människa som inte Oroar mig

Men denna graviditet har skapat tankemönster som jag nog aldrig trodde jag skulle tänka

Min separationsångest är värre än någonsin-jag tänker att hemska saker kommer att hända de flesta gånger Carl stänger ytterdörren bakom sig

Jag rabblar för mitt inre upp skräckscenarion om bilolyckor-krossolyckor(med hans jobb så kommer många otäckheter) eller bara det mer flummiga"tänk om han bara slutade existera"

Klart vi alla som älskar någon(föräldrar-barn-vänner-husdjur-kärlek) känner av någon slags rädsla att bli lämnad eller att människan i fråga ska gå bort

Men det är så sjukt ofta jag känner hur hela insidan på annars"stora starka tuffa Jag" bara skrumpnar ihop och jag vill bara kvida ut ett"Stanna hemma stanna hemma lämna mig inte"

Det är inte Jag

Detta är mitt gravida hormonproppade jävla karnevalståg som dansar Orosklingande samba med mig dygnet runt

Det är helt klart en produkt av hemmasittande/illamående/alltför mycket egentid som spenderas med grubbel istället för tv-titt skratt med vänner och bokläsning

Jag avskyr att känna detta råttgnagande då jag iallafall aldrig skulle kunna påverka något hemskt som skulle kunna hända då vi är ifrån varandra

Och nu får jag dåligt samvete att jag ens sätter detta på pränt

Men herre min je**** Lina

Även vita kor kan ha smuts på mulen

(eller nåt)

Lina

ja, jag vet inte riktigt om de där var armarna? för benen ligger under högra revbenen :p jag tror de är trångt. jag har rätt liten mage också. är iofs tacksam över de, haha. men hon ska ändå vara 35-37 cm nu. de är fan inte dåligt. jag fattar inte hur hon får plats..

janina

Oj va jag känner igen mig, jag va livrädd att Johan skulle dö så fort han gick utanför dörren och sen va jag livrädd när han och vilda va ute själva ute... men nu 8 månader senare så börjar det lugna sig lite :) kram janina

tilda

tusen tack för din fina kommentar, jag blev jätteglad!!!

gud vad jag känner igen mig i detta inlägg ;)

På återseende o du..hälsa Åke o Börje ;)

Mikaela

Jag tror nog att dom flesta gravida och ex-gravida känner så, sen tror jag att den känslan kan komma tillbaka då och då. Jag kan ibland få ens sån ångest att jag bara vill lägga mig och dö vid tanken att det kan hända min barn något, mina fina underbara ungar! Samma sak om det skulle hända Jonas något. Jag tror att det är helt naturligt att känna så. Det är så mycket hormoner och känslor i omlopp i kroppen konstant, och att vara orolig hör till. Du är iaf inte ensam..=)