Om rödögda väsande råttor och sönderfallande,murkna golv på en vindsvåning där alla mina kläder jag någonsin burit hänger och alla mina barndomsböcker ligger kastade på golvet.

Jag vill rädda så mycket av dessa saker som möjligt då det är mycket minnen och jag blir sjukt sentimental när jag ser allt detta,men dessa råttor biter sönder saker och blir fler och fler och hotar oss

Jag bär på övertunga kassar och försöker hinna med att bära ut så mycket som möjligt innan råttorna helt tar över vinden.

I flera av drömmarna är jag ensam och orkar knappt bära med mig några saker,eller där med en person som inte förstår det personliga värdet i dessa slitna gamla saker och nonchalant får mig att lämna vinden,vilket jag ångrar rejält efteråt.

Men inatt var Carl med.

Hans reaktion i drömmen var annorlunda.

Jag fann tio uppslagsböcker från min barndom(vetgirig som jag var så var dessa böcker totalt sönderlästa..Favoritböckerna?den om konst och den om rymden:) och frågade Carl om han skulle orka bära med sig dessa.

Men sen hittar jag fler och fler böcker, så till slut tror jag det är cirka 40 tunga böcker....

Jag blir rädd att Carl inte ska orka bära denna tyngd,men han tar alla 40 böckerna i sina armar och säger till mig

"Jag orkar bära.Jag bär dig också om du inte orkar gå"

Sen vaknar jag.

Försöker samla tankarna och få bort känslan av att det är massor med råttor i rummet.

Men sen ler jag åt att även i drömmen så är Carl min riddare i skinande rustning.

Min hjälte i alla lägen.