Jag vet att i rejält stressade situationer/krissituationer så blir jag väldigt lugn och går in i nåt konstigt "slow-motion-mode"(inte mode som i kläder utan det engelska ordet:)så trots att saker sker mycket snabbt,så uppfattar jag allt som sker.
Mina sinnen blir extra skärpta,jag får nåt slags vidvinkelsyn så jag får bättre koll med vad folk runt om mig gör och jag blir bra på att lugna,trösta och fokusera andra inblandade.
Det är en jättebra egenskap som jag inte riktigt kan förklara varför det blir så,men jag blir en såkallad naturlig ledare som försöker lösa problemet och förminska orosmomentet.
Jag backar inte eller blir inte hysterisk, utan talar med en extra lugn röst som inte stressar upp.
Men jag är LIVRÄDD att jag inte ska bevara lugnet när/om något händer Ludwig.
Jag TROR INTE jag kommer vara en "hispig mamma" då jag inte är det annars,men jag är rädd att min logik ska sluta funka och jag ska bli så orolig så jag är den som sitter och gråter.
Åter igen;jag tror att jag kommer vara lika lugn då som annars vid olyckor,men jag skulle rejält ogilla om jag förvandlades till Lina Hysterica för att min son kommer springande med blod i hela ansiktet eller jag får se hans lilla kropp trilla hjälplöst nedför en brant trappa..
Jag tror ni fattar hur jag menar.