Alltför många näsbrännor genom åratal av umgänge med allt annat än enbart sanna vänner har lärt mig att ska man börja en diskussion med en anklagelse,då har man redan valt åt båda två hur den vänskapen ska sluta.

vad fan är det för fel på kommunikation?

Hur kan man vara rädd för att höra svar man iaf redan gissat sig till?

Kommer dessa små öron falla av min skalle?

Jag tror jag är naiv,men wtf!

 

 

äh,jag blir så trött på tonåringar som leker vuxenmaskerad