en oväntad stråle av lycka
solen sänker sej ned över mitt ansikte,kittlar mina kinder rosigt varma
vi dricker kaffe sötat med underbara minnen
vi berömmer varandras färdigheter

sen kommer ångesten,springande med svettiga fötter över vinterkyligt golv
sliter våldsamt tag i mitt hår,vänder sej mot mej,hålögd och med ormskinnet flagnande från ansiktet
”du kommer aldrig vara lycklig igen”

exploderande glödlampor o splittrade drömmar
jag slår där,tokensam,tokrädd och jävla bakbunden av mej själv..

 vackra Marilyn..



kvinnor är vackra när vi nonchalant gör annat
män är vackra i våra ögon när dem nonchalerar oss:)

nu är det helg
jag ska rensa skräp hemma,och dricka glögg tills ögonen ser ut som mandelformade russin;)

kyss!

Under månbelysning,mellan snöfuktade husväggar
adventstända fönster får vara vår scenografi inatt
jag andas fnitter och vindoft och du ser så där instängd ut
så som du fastnar i dej själv ibland
så som du glömmer bort att räcka ut en hand ibland
så som du bara vill dra täcke över huvud
köpa din egen ö ibland..
som vanligt babblar jag fladdrigt på om gåtor o möten o snygga saxofonsolon som får mej att bli glad
du höjer knappt blicken,du fokuserar bara på dina egna raka steg
vi märker inte ens,hur lite vi kommunicerar
hur lite vi interagerar
men ändå fortsätter vi att traska skorna trasiga in till fötterna
säg att du älskar
jag vet att du älskar
det är som att andas luft
man har det alltid i sej..
jag bara vet det
det bara är så
det bara är
så

---------------------------------------
Du sover likt sockervadd på pinne
som fruktfylld gren som pekar åt marken ned
Dina andetag fyller mitt sinne
och helst vill jag stanna i sängen och ligga sked

Men vaknar jag,ruffsig med blodsmak
känns täcket som sadistiskt rivjärn mot min hud
Rastlösheten är lika genomträngande som vid kakbak
och tidig gryningtimme plågar mej med diverse ljud

Jag tänker mej yrslig och virrig
även i drömmar analyserar jag mina val
nattliga uppvak gör mej mest stirrig
här jag sitter,gäspande o skriver,i min privata datasal