Inge konstgjord andning mer
Inge gå på händer,och trilla, då jag faktiskt har fötter
Fötter som känner fruktbar jord kittla mina fotsulor och gnugga in lukten av förmultna löv,minnen och försvagade dagar som var då,inte nu,inte nu

Inge mer stängda ögon som bara ser inåt
Inge överkonstruerade,översockrade bakverk,då jag fattar att jag är rätt söt ändå
Ändå,trots det står 29 år i passet,så krävdes det ouppfostrad,men passionerad barnslighet för att locka fram det.

Inge lägga på lock på tomma kastruller
Inge bortskjutande av impulser för att vara rädd att få indirekt bestraffning.
Bestraffning som jag nu ser att jag aldrig i helvetet förtjänade
Alla själlösa tillfällen folk fått trycka ner mej,trycka sönder det som var prio i mitt liv.

Inge mer av det dumma
Det som spränger mej,blöder mej tömd på kärlek
Nu äre sommaren som får mitt hår att dofta
Och framtiden som får mina ögon att glittra när jag ger tillbaka av allt det som fick mej att bli
ännu ett steg närmare ?hel?

Sommar
Du rusiga,du solskensheta,du molnfuktiga,du som alla hemligheter tycks veta
Du envist skrikande,du ylande,du viskande,du badande,du fiskande
Njut,ut
Innan Juni,Juli,Augusti plötsligt,och lika oväntat varje gång,tagit slut

...
satans va gott det är med bär i sschpriten mon amour

Varje frosttäckta flygplansvinge i ögonvrå
Varje gruskorn i ansiktet vid en springtur på tå

Lägg dem samman
Pussla ihop,eller bryt det i mindre bitar
Mitt hjärta får plats med mer

Alla impulsivt,galna tankar som kliar och sprutar eter
Alla människomöten med glada ögon trots att dem ej vet vad du heter

Sila,knyt ihop,krama ihop
Rått,vått och kantigt
Mitt hjärta får plats med mer


För jag är sådär hög
Sådär fylld
Totalt sammansvetsad
Och ler med hela min regnbågsfärgade känslobarometer



Klättrar över
In till
Ivrigt
Med mummel,och glada toner
Med löften om det bästa
Med andetag som vill älska
Endast till
Honom

Jag tänker ej lämna det här

fast ibland får omotiverad rädsla mina tankar att spåra ur
som ett överlastat godståg på saboterad och sönderbruten räls
Som om jag tror att andras vänliga handlingar egentligen är förklädda terroristaktioner som enbart vill paja mej

Jag tänker ej ha sönder det här

fast ibland skjuter mina avloppsätande demoner
raketer,fyrverkier,meteorer med mina känslor som virke
Ett hastigt ryck som tar mej när jag minst anar det,sen vansinne i färgtumult,därefter en landning där mötet med marken krossar all kvarvarande självkänsla...


Trots att jag mår underbart,finns ändock rädslor i listiga förklädnar och i dem dunklaste av krymslen