Saker som sker sällan,så ytterst sällan,kanske man måste hålla andan en hel mansålder.

En myt skapas,en sägen spinns.

En saga återberättas en tusen gånger och Lina sätter sig vid datorn för första gången sen Bronsåldern.

 

Jag skriver på bloggen lika sällan som som..som..Ja ni ser,jag tappar helt strömmen som vanligtvis faller ur mig som en het kanna kaffe.

Nej,torr som fnöske och sur som en jävla morgontrött rabarber.

 

Vab under semestern?

Hormonhoppla som värsta tivoli hoppborgen?

och så arg på folk.

Folk som fan gick ut med lägsta betyg hur man är en vän.