hjärnan lurar resten

tuggat plåster på upphettat sår
trasiga fingrar fastbrända mot spisplatta
jag har magont
och blir Måndagsdeppig
precis som att det bra är Så bra
man blir skrajsen som när man var kid
att det ska bajsa till sig
och så helt plötsligt
fuckfuck, så är skuggan större än verkligheten
samlas med dina

lägg dig ned och blunda
orden slutar svida
litegrann litegrann då någon annans tårar samlas med dina
för inte egentligen
kallar du dig ensam.
du klarar både vardag och fest utan att behöva dra efter andan.
men ibland skär sig hela livet
som en spricka i porslin
och alla tillfällen som förut bara var ingenting
är in och ut och fel och ingen fattar och du är så ensam
vänner är borta och kärleken hittar du ej till
lägg dig ned och titta
livet slutar egentligen aldrig lida
men så mycket bättre är det att få låta mina tårar samlas med dina
dåtiden, inte bratiden

Det ger eftersmak mumlar du
Ett sting i magtrakten av"what could have been"
Stäng munnen och släpp taget om ankaret
Dags för nytagning av nästa scen
och du är hopplöst fast i dåtiden.
Färsk gryning försöker få blåsten att kyssa
nytt liv in mellan dina läppar
Han var aldrig din prins han var en simpel rånare
som stal din självkänsla och din tid
samt knöt dig hopplöst fast till dåtiden.
Du borde berusa dig insiktsfull
se hans rustning rosta sönder
glömma hans fingrars lek med ditt hjärta
förbanna dagen han gjorde dig illa
men du är hopplöst fast i dåtiden
Nu tänder vi ett bål
Lägger minnen och känslor dit som virke
Stryker hans nummer ur minnesbanken
Spottar fotona suddiga och lovar varandra
att du ska ge fan i att tänka på dåtiden
bortom allt vad som kan kallas...

ett jävla vansinne
utomjordligt
bortom all jävla förståelse
kanske pga
massa dumma jävla
fåniga tankar samt
idiotiska vansinnesimpulser
dinosaurieskalle
du bortom all normal
upplyst människas kontroll