Sneda ögonbryn som skrattades raka

Bar överkropp som luktade värme och lovade trygghet

Jag minns när du började

Jag erbjöd mig i samtliga maskeringar

allt för att undkomma mina egna funderingar

om hur det skulle kunna vara

om du blev kär i mig

Jag minns när jag började

gnuggade mitt hår slitet och analyserade

varenda ordval som din vackra mun presterade

varje andetag jag kände lukten av

de stunder utav djup jag fick dela med dig

Jag minns när jag började

Bli kär i dig..

Ingen kan snacka med mig om olycklig kärlek utan att få full förståelse(och ett rungande gospelAmen!på slutet)..

Jag var kär i min man långt innan det blev något mer mellan oss.

Oooh vad jag var kär.

Och den värsta sorten.

Jag hade blivit kär i en av mina bästa vänner.

En av de jag delat mitt liv och boende och nästan vardagliga liv,i flera,flera års tid.

Kollektivets oskuldsfulla boende med dåvarande boyfriend Alx,Dan och Carl,hade varit heaven and hell.

Nu hade mina känslor "summoned true hell":)

Jag blev generad i hans närhet,fast det var egentligen bara där jag ville vara,jag åtrådde och trodde himlen tappats ned på mig.

Försökte spendera varje ledig tid i hans närhet,för jag tyckte ju det var självklart-det var han och jag.

Mannen och kvinnan.Yin och yang.Solen och månen.Vi vi vi vi,det skulle vara vi.

Hans reaktioner inför allt detta?Säkerligen smicker.Men han hade aldrig varken önskat eller haft ett "riktigt förhållande"och så skulle det förbli(in his head:)

Kärleken,i hans tro,var bara problem och frihetsberövande.

Jag var säker på att jag skulle förlora hud,huvud och kön,för jag var så berusad av kärlek till denna ultimata mannen"har aldrig känt denna känsla av storhet och godis och explosioner någonsin i mitt liv"

Tid gick,och vi började båda skapa ursäkter för att ses mer och mer.

Jag skulle ha honom.Inte av envishet,eller för jaktens skull.No no.

Utan för att han var den enda som fått mig så ur balans,i balans,så trygg och ändå så...förvirrad.

Mer tillit skapades..mer djup och mer känslor började erkännas,från båda hållen.

Det var fan tuffa tider(ändå så romantiskt underbara..)

Jag fick en väldigt utvecklande identitetskris som när den var över,skapade den Lina jag är idag.

Och jag fick världens bästa pojkvän.

Allt jag trodde han skulle vara,när jag"bara var kär i hemlighet"det ÄR han.och mycket mer.

Ok,jag har tandvärk.

Men jag ville ändå skriva våran skapelseberättelse(hahahahahaha)

Kärleken är det coolaste..