Sov en halvtimme i vilorummet på jobbet..
Tog de värktabletter jag kunde finna.
Gick med mamma på stan,handlade present till 20åringen(haha,lät som en våldsutövare i kvällspressen,men det är en av mina bröder,Alex,som fyller år idag)
Gick och gav presenterna till honom,och fick avboka kvällens middag på Burning för mig
hela jag bara skakade av smärtan i munhelvetet.
Kom hem.
Carl hade tagit fram de mediciner vi hade hemma,och bäddade ned mig i soffan nästan på en gång.
Vad jag skulle göra utan min kärlek? I dont know
Sov sen till efter nio..alltså från halv fem till halv tio.Helt utslocknad.
Jag önskade misosoppa,så Carl lagade det,så jag fick sörpla i mig det härligt salta(och så blev man sugen på sushi igen)
Har tagit mer tabletter
Har skitont..men nu är det mer "light" ändå
På jobbet idag hade jag så ont,så jag hade nog somnat vid min arbetsplats om jag suttit kvar.
Jag har en konstig..hmm,förmåga?nej vad ska man säga..
Min kropp har en riktigt skum reaktion.
När jag var liten och åkte på rejält mycket stryk(vilket tyvärr inträffade rätt ofta),eller de tillfällen som min farfar gjorde mig illa på andra sätt,så slog min kropp av.
Istället för att stanna kvar i kroppen som gjorde så ont,och blödde,så somnade jag.
Som ett strömavbrott,som om någon drog proppen ur mig..
Smärtan får mig än idag,om den är för intensiv,att somna.
Jag fattar att det låter sjukt,men så är det.
Min kropp säger"Jag Vägrar" och stänger ned.
Försvarssystem som jag nuförtiden ser som en gigantisk varningslampa..
Känner jag av att det börjar svartna framför ögonen,så är det en säng,en stol eller ja,varför inte golvet,som gäller illa kvickt,så jag ej blir medvetslös stående(haha,jag har lärt mig detta den HÅRDA vägen kan jag säga..)
Hade jag fått välja,hade jag valt en snäll barndom,utan misshandel och övergrepp,men nu är det så,nu var det så
Här är jag nu
Med tandvärk och försvarsmekanism de luxe:)
Take me or leave me
kyss